Thatchers minister om Kuba
I en artikel i the Guardian av den 1 juli 2003 skriver Colin Moynihan
om EU:s nya, fräscha Kuba-politik. Det är en bitande uppgörelse från
en före detta medlem i Margaret Thatchers konservativa regering.
Moynihan konstaterar att EU nu har anslutit sig till USA:s politik
av trakasserier mot Kuba - en politik som i över 40 år misslyckats
på alla fronter. Han skriver:
Det finns en känsla i många länder att den nuvarande kubanska
regeringen befinner
sig i ett skymningsland och snart är historia. Policymakers på
båda sidor
Atlanten måste befria sig från synsättet att Kuba-politiken är och
måste vara helt fastlåst
fram till Castros bortgång, vid vilken tidpunkt det kubanska folket kommer att resa sig som
en man och omfamna USA-kultur och USA-inflytande. Det är extremt naivt att inbilla
sig att Kuba under post-Castro-eran kommer att i praktiken bli den 51:a amerikanska delstaten.
Ändå är det just vad många medlemmar av den nuvarande USA-regimen - och de facto - många
på vår sida Atlanten tycks tro.
I själva verket är det troligt att motsatsen kommer att inträffa. Kubas historia kännetecknas
av en stark och djupt rotad strävan efter självbestämmande och i post-Castro-eran kommer
motståndet mot den drog- och penningtvättarkultur som drabbat så många
andra karibiska och latinamerikanska
länder att stärkas. Till syvende och sist kommer det att bli det
kubanska folket som avgör sin egen framtid och brittisk- EU och USA-politik måste
formuleras utifrån denna utgångspunkt.
Moynihan framhåller att politiker i London nu borde spendera tid med att studera det kubanska psyket i stället
för att hänge sig åt önsketänkande av det slag som kännetecknar Bushregimen, men att detta
tyvärr knappast kommer att inträffa med den nuvarande brittiska regimens knäfallande inför
neokonservativa strömningar i USA. Han menar att just nu är den ultimativa tidpunkten för ett
konstruktivt engagemang gentemot Kuba, en tidpunkt då allt fler på ön inser behovet att
fortsätta det viktiga arbetet med de ekonomiska reformerna som dragits igång i och med
Sovjetunionens fall - samtidigt som kubanerna inser behovet av en stabil övergång till
ett yngre ledarskap.
Moynihans inlägg i The Guardian är en frisk fläkt i det unkna nykoloniala klimat som kommit
att känneteckna debatten om Kuba och tredje världen under senare år. Men vad ska man
då säga om alla dessa nykiplingianer? Tja, inte saknar de intellektuell förmåga - men hur är det ställt
med den empatiska?
BJÖRN BLOMBERG (30 augusti 2003)
Tillbaka till förstasidan