Vittnesmål från USA-bibliotekarier på besök på Kuba

De kubanska bibliotekarier jag mötte var, med ett fåtal undantag, synerligen professionella, begåvade och dugliga. De är hängivna i sitt professionella kall och uppenbart kunniga om aktuella trender i nordamerikanskt och europeiskt biblioteksväsende.

Nationalbiblioteket Jose Marti och andra större provins- och stadsbibliotek har fullt upp med att förbereda automatisering. Nationalbibliotekets anställda har utarbetat en plan för en allmän nationell katalog och ett nätverk som bara väntar på allmänna medel för att kunna förverkligas.

Flertalet av de bibliotek vi besökte har utarbetat tydliga rutiner för inköp och för hur man ska bygga bibliotekets samlingar. Nationalbiblioteket samlar material om alla upptänkliga ämnen och begränsar på intet sätt sina samlingar till material som stöder regeringens ideologi. De samlar till exempel aktivt material som publicerats av kubanska dissidenter som bor utomlands. Samtidigt kan man dock konstatera att de inte för kompletta samlingar av material publicerat av rabiata Fidel Castro-motståndare i Miami, på samma sätt som amerikanska bibliotekarier knappast aktivt letar rätt på och köper allt anti-homosexuella skrifter som publiceras i Colorado Springs och andra center för den kristna extremhögern.

Kubanska bibliotekarier arbetar hängivet för att biblioteken ska nå ut till allmänheten och man har investerat stort i rörliga bibliotek och lokalavdelningar i avlägsna områden på landsbygden. Särskilt prioriterar man att nå ut till kubanska barn på landsbygden.

Skolbibliotek är allmänt förekommande på Kuba. Nästan alla låg- och mellanstadieskolor har biblioteko ch bibliotekarier (värt att jämföra med hur vi har det i USA). Vi samtalade länge med en grupp andraklassare i Matanzas som ställde intelligenta frågor till oss. De höll på att läsa Jose Martis "De röda tofflorna"".

De oberoende kubanska biblioteken

Det första oberoende biblioteket vi besökte var beläget i Santiago de Cuba. Det var beläget i ett privat hem och bestod av två bokhyllor, en i vardagsrummet, det andra i ett sovrum. Det omfattade ca 200 exemplar. Kvinnan som hade hand om biblioteket talade gärna om sig själv och biblioteket.

Hon insisterade att huvudsyftet för hennes bibliotek var att nå ut till barnen men hon kunde inte presentera någon barnbok. En del av hennes böcker hade tryckts på Kuba, men huvuddelen av materialet var från USA, Spanien, Mexiko m fl länder. Hon visade oss ett enda exemplar av den kubanska tidskriften Educacion som exempel på hur hon arbetar för att nå ut till skolelever. Hon berättade också att hon övervägde att ta bort baksidan på tidskriften eftersom det återgav ett uttalande av Fidel Castro. Hon berättade att fklertalet av hennes släktingar bor i Havanna och att honregelbundet spelar in och sänder anti-kubanska uttalanden för Radio Marti och Radio Mambi - båda två regeringsfientliga radiostationer som sänder från USA.

Det andra oberoende biblioteket vi besökte var också i Santiago de Cuba. Detta bibliotek hade inte böcker eller något material av något slag. Familjen som hade hand om det berättade att de givit bort allt till sympatisörer och hade de förberedde sig för att ge sig iväg till Miami.

De hade fått utresevisum beviljade av USA:s regering och räknade med att lämna Kuba i maj. De förklarade att de aldrig intresserat sig för att samla böcker utan hållit sig till pamfletter och kopior av artiklar som de fått från USA:s intressekontor i Havanna.

Detta material noterade de fick de personligen från amerikaner som kom till deras hem med bil. De ansåg att detta slags material var bättre än böcker när det gäler att rekrytera andra till deras sak.

Översättning: Björn Blomberg. Artikeln är något förkortad. Den oavkortade versionen finns att läsa på följande address: http://members.attcanada.ca/~dchris/CubaFAQ206.html.